När en prokrastinerar att spela
Jag har mest bara skrivit sånt här den senaste tiden - pluggreferens för C++!

När en prokrastinerar att spela

Antagligen har ni inte alls funderat så mycket på var jag har tagit vägen, men nu när jag säger det tänker ni “Just ja, fan skärp dig Johanna, du borde skriva mera!” Jaaaja. Lite grann i alla fall. Tills Death Stranding har installerats. 😀

Ja vad har jag hållit på med? Jag har både det ena och det andra att fundera på, till exempel har jag bytt ut skrivandet mot kodpluggande ett tag. Jag ska gå den här fina kursen, ser ni! Jag har inga programmeringsprojekt att visa upp eftersom jag brukar gilla att lära mig ALL teori jag kan få tag i innan jag försöker mig på att göra praktiska saker. Det är en väl beprövad metod, det funkade för mig redan när jag lärde mig gå, har jag hört. Jag fick i alla fall lite hjälp att göra en grej med JavaScript tidigare, och har lärt mig massor på denna fantastiska sida, så lärarna tror att jag kan klara av kursen ändå. Jag får väl göra något inlägg med lite av den referens jag antecknat åt mig själv om C++, som kursen fokuserar på. Men inte idag, idag är jag trött.

Här kan en förresten lära sig programmera genom att lyssna på en kille med olämplig humor. Ju fler svärord och snuskiga liknelser som används, ju bättre kommer en ihåg det. Internet är magiskt.

Jag “borde” spela Amnesia men jag orkar inte med den typen av stress/rädsla nu, så jag slår ihjäl några minuter till för att börja spela den brevbärar-simulator jag tror att Death Stranding är. Visserligen innehåller det väl även en hel del obehagliga galenskaper också, vilka placerade spelet i halloweenrean, men jag har trots det hört folk kalla det avslappnande. Jag ser fram emot att vandra lite.

Hade en riktig liten vandring idag, faktiskt. Naturens grafik bjöd på en fin show, så jag tänker kompensera min skriv-lathet med lite klyschiga naturbilder. Jag halkade runt skogen 8 kilometer i lera och smetiga löv. Trodde jag skulle halka och dö när jag klättrade nerför en av närområdets värre stigar (skulle snarare vilja kalla just denna bit för stup? Alltså den är inte med på bild, jag är inte hur mjäkig som helst! :D), men bit för bit klarade jag den helskinnad och utan lera på rumpan!

Den här var inte från samma promenad, men ni får se den som en liten bonus.

Johanna

Föreställ er en trettioåring med chokladfläckar på ful-tischan, sittandes i en stor härlig soffa. På telefonen hon just släppt ifrån sig på bordet är imdb öppet på en dramafilm hon sett en pålitlig youtube-recensent prisa. I nävarna har hon sin snart urladdade Dualshock, som hon långsamt går genom en egyptisk grav med på skärmen. Ögonen lyser av högtidlig förundran och en gnutta klaustrofobi, och nördnacken är inställd på maximalt fokus.

Lämna ett svar