“Den här veckan har varit dålig” börjar detta delvis förskrivna blogginlägg. Jag tror att det är förrförra veckan det syftar på. Var det vecka tre eller fyra av hemmajobb?
Det var en jävligt störig vecka i alla fall. Den handlade mycket om att försöka hålla balansen mellan att stötta en bekant som anförtrodde sig till mig, och att samtidigt hålla avstånd från vad personen sa, eftersom det kunde påverka andra människor negativt. Jag vill aldrig låta en förkrossad person falla fullkomligt sviken, men jag vill absolut inte heller bidra till någon form av ryktesspridning. Det är inte lätt att stötta med bekräftelse om att en inser hur fruktansvärt jobbig en situation måste vara, och samtidigt försöka mildra den storm som rasar, men det var bara det jag kunde erbjuda. Det är inte lätt att göra det snällaste möjliga när det saknas massor av information.
Sen har vi ju även det här med att folk dör i en hemsk sjukdom. Att jag är instängd med en enda person som ständigt sällskap (hur go han än är blir det lite påfrestande när man ibland behöver vara en, som han själv säger: “artistic recluse”). Att olika chatter jag är med i har sett ut lite mer som infekterade youtube-kommentarsfält än vanliga chatter till och från är inte heller trevligt. Jag tror att just den hårda tonen som finns i mycket kommunikation, speciellt den om just COVID-19, var droppen som fick alla tejpbitar jag hade satt på mitt jobbahemma-psyke att bara falla bort. Jag såg i alla fall till att berätta om mitt sårbara tillstånd för varenda människa jag fick tag på, och det hjälper mig att komma ihåg och verkligen känna i mitt inre att det inte är svaghet att vara nedstämd och ha ångest, särskilt inte när allting faktiskt är skitjobbigt.
Idag är det fredag och de flesta kommer ikväll att slappna av lite mer än under veckan. Det kan trigga igång olika tankar som en hållit borta medan en var upptagen, så det känns som ett bra läge att berätta om det här: under det mesta av min 20-årsperiod led jag av återkommande panikångest.
- Pendling och sjukhusutredning
- Gubben på krogen som triggade en adrenalinchock
- Vanskliga försök till viktnedgång
- En fruktansvärd flygresa där jag grät offentligt
- En fruktansvärd båtresa
- En förälders död
- Ett uppslitande familjegräl med allvarliga konsekvenser
Det är en lista på extrema situationer som jag var tvungen att gå igenom för att gradvis lära mig hur jag ska hantera min ångest. Panikångestsyndrom genomsyrar oftast inte hela ens tillvaro men det finns alltid där och är extremt svårt att bli bättre från, men det går. Det kräver tid, mod, lidande och mycket kärlek. Kärlek till sig själv, så att en vågar be om den även från andra.
Jag kommer aldrig glömma allt det stöd jag fick av mina tidigare kollegor under en hemsk period. Det gjorde det i alla fall nästan roligt att vara på jobbet, fast min kropp sa ifrån till all den stress sorgeprocessen genererade. Jag mådde fysiskt skit av att vara så ledsen. Det är också det panikångest gör med mig.
På grund av att jag har de här erfarenheterna känner jag nu snabbt igen symptomen och vågar direkt göra det en är som mest rädd för vid en panikattack: att på ett eller annat sätt avslöja att man tror att man kanske tappar kontrollen över sig själv. Så fort det är överstökat brukar jag lugna ner mig, och det fungerade även den där riktigt jobbiga veckan när jag började skriva det här. Jag måste bara se till att upprepa det om och om och om igen: jag klarar inte av vad som helst med en klackspark, och jag behöver ibland medkänsla och tröst likt ett litet barn, och det är helt okej.
Om du vill veta mer:
https://www.1177.se/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/paniksyndrom/
Obs dock: under en pågående attack fungerar inte det här tipset för mig, utan det gör det snarare värre:
“Försök att andas lugnt. Lägg en hand på magen och notera din andning.”
Det brukar vara bättre för mig att göra precis tvärtom, att bekräfta att jag mår dåligt, gå ut på en överenergisk promenad så att jag känner mig fysiskt trött efteråt, eller på något vis få fram gråt och bli av med spänningen på det sättet.
